marängmoln
marängmoln
seglar
de lyfter
tyngden
upphäver tyngdlagen
lagen om
att ej tillåta
lindansösen
dansösens övade lätthet
och vem
är hon
dansösen
hägern
den vita
stigen ur pyramidens gång
drar lyssnarsjälen
lätt i öronsnibben
till vidgande av hörselgångar
mjukt
faller
klädnaden ned
hon stiger ur fållen
dyker
in
i
havets azur
han följer
en kvinnas färd
upp
stiger hon
en sjöstjärna
lägger en vit anemon
vid hans
stegfölje
han tager hennes hand
berget
bar dem i natten
nu
reser de sig
ur höljebladet
ser
in i varandras
ögondjup
rör morgonblommans
opalskimmer
dyker
in i havets
mottagande händer
skogsfolken
fröjdas
älskar vattenfallets gryningsdanser
ser du
en gång
det var en gång
är likt ökensandens vågor
vinden
reser sig
ur bojornas
härbärgen
hon reser till länderna
där klipporna är händer
vilka giver
havet
fart
roten
de grävde om
roten
varrunt
de myllade in
ljusskogarnas
umbrapärlor
tiger
i begrundan
framstiger
skimrande toner
i umbra
tiger stiger in i bilden
roten
de grävde om
roten varrunt
de myllade in
ljusskogarnas bud
där
i kretsen vakar
en tiger
kommen ur milsvidas färder
han har följt
akaciablommans
månblivan
det växer
en akacia
på hennes grav
hon skänker värme
in i rotens stämma
och han
rör
vid
hennes vandring
hon vandrar
i det vackra
saktmodets stämma
mon
omsluter
hennes fotblad
revor
läker
hennes blödande minnen
stenar lägger mantlar
runt hennes axlar
skymningen
en glödande eldskål
bränner ärren
in i askregn
hon stiger upp
stiger
in
ser du
en gång
det var en gång
är likt ökensandens vågor
hon bär
lågor
i handskålar