Plötsligt var du tillbaka från de döda.
Du satt i gungstolen
med en kopp te i famnen
och gungade mycket sakta
utan att spilla.
Du sa inget, och jag frågade inte.
Till slut sa du:
”Jag kunde inte…”
Nästa morgon trodde jag
att jag drömt
men du låg där bredvid mig
och andades ljudlöst.
Jag ville röra dig men vågade inte,
som om du varit en såpbubbla.
Till slut började jag göra frukost för två
utan att skramla.