Det går ett tåg av ursinniga Assyrier längs Vasagatan.
De slår på trummor och bär kors för deras
folk blir slaktat av Isis.

Själv går jag bredvid till ingen nytta.

Presidenten talar i den luddiga mikrofonen.
Han säger att hans huvud rasar ihop inifrån.

(Och vi ska vara såsom stjärnorna:
outhärdligt vackra döda och ofattbart långt borta)