Jag vet att jag egentligen inte borde fråga om dina problem. Det är däri min problematik frodas - det är där jag ser min mening i din närvaro. Men jag vill inte och jag orkar inte vara den personen mer.
Jag vill inte.
Ikväll hade jag önskat att du såg mig, att du hörde mig. Jag var rolig och intressant. Jag fick mina vänner att skratta. Jag får ofta mina vänner att skratta. Men jag får nästan aldrig dig att le. Jag brukade få dig att le - på det där genuina viset. Ditt mest hjärtevärmande och fina vis.
Nu ställer jag bara kontrollfrågor och hoppas du svarar på ditt mest komplicerade och deprimerande vis. För att på så vis har jag någonting att jobba med - någonting att fixa.
Jag ska försöka sluta med det och jag börjar på söndag. Då ska jag ta min plats, som hon som inte kan fixa dig, men som kan vara där ändå.
Jag ska bara vara.