om jag kunde säga hur mycket tid jag vill dela med dig utan att säga 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan 365 dagar om året, så hade jag sagt det. och om jag hade fått välja så hade vi aldrig varit i från varandra överhuvudtaget. varje sekund jag inte kan röra vid dig, höra ditt hjärta slå eller bara känna att du är där när jag sträcker mig efter dig, så känner jag mig tom. det är som att jag inte kan andas, som att jag inte ens vill andas när du inte är där. det är precis som att allt syre i luften plötsligt försvinner. det beror på att du är mitt syre, jag kan inte leva utan dig.

om jag kunde räkna längre än vad som går, så hade jag kunnat räkna alla gånger du gjort mig lycklig och hel igen, men nu går inte det, för det finns inte nog med siffror. men Bill Gates biljoner hade inte varit speciellt långt på väg.

om jag hade kunnat få dig att se allt vackert och underbart som finns i dig, som jag ser varje dag, så hade du förstått att jag aldrig har velat ha eller vill ha någon annan än just dig. allt jag har drömt om och fortfarande drömmer om finns i dig. det finns i ditt mjuka hår, innanför dina vackra ögon och i ditt hjärta av guld, det finns från din söta rumpa till dina håriga ben, till dina lena fötter och ända ut i nagelspetsarna. i allt det och allt annat som tillhör dig finns det någonting som gör mig till mig och inte till någon annan. jag vet att jag har både fel och brister, men jag hoppas att du ändå kan se någonting i mig som gör att jag är speciell i dina ögon, för det är allt som räknas.