Jag är trött på smaken av mina egna tårar,
vill beröras av mungipans mjuka form, bakom nerförsbacken
det pågår ett krig inom mig, ångest, det är enormt där jag kryper omkring.

Snälla låt mig få komma ner snart,
det borde nå sitt slut någon gång,
attackerna tar död på mig mer och mer.

Jag undrar ofta varför just jag ska tvingas krypa omkring här,
jag vill ha en lugn själ ,en fridfull vandring, precis som människorna jag möter, det är någonting, jag förstår inte vad, jag borde sluta undra,
jag når aldrig fram till svaret,
- ensak är säker, den förbannade backen ner borde komma snart,
så länge som jag skavt sönder mig här.