När det svarta hålet i magen slukar
förbrukar

allt som är mitt
inget överlevnadskit
att tillgå
kan inte uppnå
allt detta, så
jag tänker bara gå
kanske verkar jag rå

eller bara rädd
men aldrig blivit sedd
för allt som är jag
kan inte spela i lag
känner bara obehag
imorgon är en ny dag

en liten tröst
ändå är det höst
var nöjd med det du har
annars finns snart inget kvar

det finns de som haft det värre ändå
alla lättnadens suckar tyder ju på
att det inte kan vara så svårt, så
bara dina mål nå

det blir bra ska du se
jag vet, le.

sedan vänder ryggen till, förnöjt
jag exploderar, stämningsläge förhöjt?