och hennes
kupade hand




var det vända skalet





i stunder av mod
visades han


hennes mjuka



sårbarheten
silvertrådens
klang





hon talar in i vinden
vilken bär
havet




vilar stilla
i lotuslunden

i ett hjärtblad





han
stiger upp

ur en droppe




havet
gav





huden skimrar
regnbågspärlor


vattnen är
rännilar
bäckar
åar
forsar

allt det
vatten
är





befriad
andas hon



vacker är denna man




hon lyfter osedd
med utbredda slöjor