varför
är det så svårt inse
molnens stillhet



molnens stilla färder


kanske
är

detta erkännande
svårare att tillstå




än att säga

jag vet inte


ändå är
dessa erkännanden
så
vackra




kan du höra såpbubblan sjunga
det
är

lyssnande





denna bubbla
har jag hållit i mina händer

årsringar vandrar
jämnrytm


i jonglörens händer


denna bubbla
blåste jagbarnet


drömmar
skimrande
i regnbågsrika toner


denna bubbla
ser jag spricka


gråta kan jag endast
medlevande
i bubblans smärta

det finns ett viljeträd


trädet viskar

är


än
då

har jag lovat mig

att ej skriva
älskadedrömmar


ändå bär vindarna
dem med


jag vet
att drömmarna ej är tankar

kanske tankar du
älskade
min livsgnista


min ännulivsgnista


med svalkandeord


nattvandraren
rör vid

den brustna strängen


lägger stråkens
mjuka
till

sluter henne
ömt till hjärta


åter
ljuder

hennes helade stämma



han för dem

i toner av
vinden




och
han vågade
vara i vågen


han avklädde mig
smärtregnen


avklädde mig
huden


med fingrar fyllda av insikt

göt han
nektar in


när vi läste

sömmarna




du
min älskade


släppt av henne
vilken håller

vindarnas slända


vilken spinner
trådarnas verklighet


flyger svävande
in i

min natthamn


där seglen
är

vävda i finaste silke


baldakiner
med

doft av danser
vid eldar


med doft av

nejlika
av
kanel


jag tänder myrrah


leder lugn

in i
lanternaträdet



kan du höra såpbubblan sjunga
det
är

lyssnande


denna bubbla
ser jag spricka


gråta kan jag endast
medlevande
i bubblans smärta

det finns ett viljeträd


trädet viskar

är