Rallarrosen i vinden nickar lugnt

Den ståtliga Björnlokan ser på

Humlorna landar ganska tungt

men kommer konstigt nog rätt ändå

Knotten dansar tätt över marken

som blixtar i motljus, det nordiska

Vem räds de stora rovdjuren i nationalparken

när insekterna är de som är mest mordiska?

Vid sidan av stigen, i slyet som fanns

en älg visar rumpan, ovanligt mörk

Med stolt och majestätisk elegans

seglar den in i skydd av fjällbjörk

På leden ligger den färska skiten

Min medvandrerska den inte ser

Jag ber henne tralla den där biten

hon här om kvällen stolt skrev ner

Nu? Hon tyckte jag var dryg

Ja, just nu vill jag höra din röst

Hon trallade försiktigt, lite blyg

Sedan kom även orden ur hennes bröst

Senare vid rasten kom frågeställningen

Varför skulle jag på leden sjunga?

Såg du då inte björnspillningen?

Nu skrämde du nallen den tunga

Tycker du att jag sjunger så kasst?

Nej, jag älskar alltid din sång

men den fungerar också vasst

till att varna björnar på gång

Har du med djuren okända pakter

och varför märker du allt ingen annan ser?

Över trettio år i dessa trakter

har lärt mig att vara vaksam, allt mer

Som du vet älskar jag alla djuren

men björnen vill jag inte mata

Vargen är inte farlig i naturen

men ändå är det den folk tycks hata

En lavskrika landar på närmsta gren, nyfiket

Tallskogens charmör, vackert roströd

lite av självutnämnd kung i skogsriket

hoppas på att från matsäcken få lite bröd

Vinden har vänt, solen är inte lika trägen

Dags att hemåt mot stugan vandra

Kängorna trampar den kända vägen

Ryggsäckens vikt kan nu ingen klandra

Ytterligare en dag i naturens sköte

Livets bekymmer helt borta. Frid

Kroppen har med harmonin stämt möte

Varför kan vi inte ha det så? Alltid?

© Kjell Åhsberg