Jag önskar att jag bara kunde glömma allt och bara vakna upp ur mardrömmen
men vem är jag att bestämma sådant?
Sådant jämrande och gnällande som bara förstör
jag ber om ursäkt, backar undan

En stund senare är jag där igen
gråter
men ingen märker något
för jag gör det bara inombords
och det hugger mig ilsket

Jag tappar bort mig själv, gång på gång
Vem är jag nu?
Vad händer här?

Det är aldrig någon som riktigt finns där
de luras bara, smyger ut genom bakdörren
jag hinner inte reagera
jag bara försvinner

Sedan är allt förgäves iallafall
Så vad spelar det för roll om jag är den
som bestämmer när tiden
är ute?