De bor
bakom bron
mellan haven.



De flyger
som skuggor
genom oss.



De liknar oss
och hjälper oss
in i ljuset.
De är
våra hjältar.



Träden
de lyssnar inåt
och lyser
som gatlyktor
uppför en stig
de plöjt.



Längre in
trasas trådar sönder
en väv
av gammalt stoft
där en längtan tar vid.




Man kan stå länge
och frysa tiden.



Andetaget och tankesfären,
försvinna bort.



Blå lunga
skön stänk
av sjöbotten
Hästsvansen
vippar sommarflugor
i en hage i ögonvrån.



Man hör en sång
i vinden



trycker örat mot
och känner landet
som genom
en snäckas springa.



Man vaggar kroppen
mjukt



nästan svävar in
i en våg
av strömmar
från en vik.



Hakas nästan fast
i en tamp och flyter med ett skepp ut.



Trottoaren fram
till porten



trapporna upp till din dörr.



Sedan kommer andetagen åter.



Genom ditt fönster
faller allt på plats



de som bor bakom bron
mellan haven
de som flyger som skuggor



de står i en ringlande kö
och inväntar gryningen



då portarna åter slår upp.



Väller in



i hallarna nedför rulltrapporna
in i varenda vagn
och fyller de till bredden .



Sedan skjuts de ut i tidens gång
runt i det eviga hjulet



som bara fortsätter snurra