Det sover någon
i snön



och det glöder
runtom honom.



Strömskenan är påslagen
ännu en natt



under bron.



flygplanen svänger ovanför molnen.



fönstren liknar ögon
i en flock
av fåglar



på flykt



så här en kall plats
i Mars.



Han sluddrar i sömnen
om hur sommaren värmde.



Värmde upp hela platsen
och vi stod som nyförälskade



och såg soluppgången.



Läpparna de skakar
grimaserar av elände



försöker lägga sej utmed vagnhallens
dova plåtvägg.



Men de spöklika synerna
som fladdrar som demoner över honom



smälter honom ned till en fossil



tänder som istappar
ned från taken.



Signalljus längs rälsen
vid varje blinkning




blytungt som svepande vindar
som slungar iväg sina lungor ut



och låter tunnlarna
sjunga in dom



i en vinande sång
in i midnatten.
in i öronsnäckorna



Sövande



Snart går
biljettkontrollanten hem.



Han viker ihop
sitt klipphäfte
låser kuren
och skyndar ut
bakom vänthallen.



Inte en skymt
av en endaste människa.



Snön har täckt över
varenda livstecken.



Kvar lyser månen
och Neonskyltarna



gatlyktorna och stjärnorna.



lysskenet från ovan
liknas vid ett kristallskepp
som aldrig lyfter,


det ligger där
ensamt tomt



där mitt i ingenstans
och snurrar runt i sin axel