från vaggan till graven

ingenting fungerar

inte ens min jävla kaffebryggare

jag är alldeles för deprimerad för att leva

om jag hade pengar så skulle jag springa ner till krogen
och supa tills ögonen föll ur skallen

men jag har inga pengar

som vanligt

istället går jag ut i badrummet
och lägger mig på det svala golvet

andas

och för första gången på flera veckor
kan jag tänka klart

men det blir för skrämmande
att ligga där i mörkret
alldeles ensam
och grubbla över

det som varit
det som är
det kommande

jag sprintar ut i köket
tänder en cigarett
dricker ett glas vatten

och tänker att det hela tiden
gäller att hålla sig steget före

och med den tanken i huvudet
lämnar jag lägenheten, halvklädd
och galen av ångest
rusar jag vidare