visst kan ögon leva
i skymning

i de stunderna är skymningen
täljstenen

den sten vilken skärper
slipar eggen
dina steg
rena




det lever en ängel i ditt bröst
den bär dig i sin famn




regelverkets
vita elfenben


bär upp
templets silvertoner




källan andas
ebb
andas flod




i nattens midnattsblå djup
viskar stjärnor




i gryningen
upptänds
cinnobereld




förtätas i skymning
in i purpur


så
är

templet
den vilken kupar händer runt

runt
ditt svar




svedda
är


fälten skrivna
i min hud


stängslen
taggarna
är

lösta ur bojor




jag låter frid falla in

skrudar mig
i vitt




ser upptrampade
sår

helas
läkas av



den vind vilken andas min låga



så sveper havet in

tänder eldbladens täcke




jag vilar
stilla
stilla

i visshet




omfamna
mina
ögon


med svävande
dun

skålar burna av
tysthängen



seglande
kristallkorn




skänk mig ro

ro ekovinden in i hamnhavda




det faller


mjuka tårar

ur himlars moln



tårar
omvandlade

till förlöst tyngd



lätta

lätta


sväva de



vita stråk av siden
bredes ut



tecknen är

klarhet



är det
renhet

är


älskade


jag vet ej
var
för

detta skrivs