Vyssjar narrspel av blinkande lanternor

lutar pannan mot

autoklavens varma kropp

låter stålet vila eggen

genom pulsen på min hals

Klär mig i din andedräkt

och speglar mig ljuset av dina ord

Det finns tårar som speglar stjärnor

och tårar som inte finns

Det finns tårar som öppnar hjärtan

och tårar som är droppar på din kind

– Äsch, kan du aldrig sluta?

–Okej, så här var det, helt ärligt.

Att stegvis klä av sig för att visa sin nakenhet. För att visa det som är ofullkomligt, det ynkliga. 

Mina händer darrar när jag ser in i hans ögon. Jag vet ju inte om det han ska få se av mig är något värt. Eller ens det jag ska få se av honom. Skiftningen i hans iris, pupillerna, mörka. Viskningen av ömhet. Kan jag lita på den? Sakta knäpper jag upp ... min tvekan. Tyg. Ljudet av tyg som lämnar min kropp, oskyddad. Kronblad efter kronblad. Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte ...

Andedräkt och vinden utanför fönstret, regnets svala ljud. Jag är rädd.

Huttar, hans fingertoppar snuddar och tecknar värme på min hud. Jag känner strävheten i hans andetag och mjukheten av vilja.

Ögonblicket

letar ord i dina händer

följer rytmen av ett svek

skymmer svetten i din panna

och leker fjäril för en dag

Dricker nektar ur en bubbla

och springer vilse på en äng

Sen

.

.

.

Kraften i de tunga

slagen.

---

Gläns över stad och land

gläns

Lyssna till stegen av vrede

lyssna till sången som leder dig hem

lyssna till styrkan i ditt hjärta

lyssna till dem som vill dig väl

lyssna.

( Tyst)