Väntan kom att kännas som en evighet, men till slut
öppnades dörren och en stram sekreterare visade
med en avmätt gest att de kunde stiga in.
Förhörsledaren var inte kvar i rummet. Kvinnan gick
fram till sitt skrivbord, tog ett brunt kuvert och räckte
det till Laura, vände sig om och gick med bestämda steg
mot en bakdörr och försvann utan ett ord.
Där stod de ensamma en sekund som förstenade,
men förstod snabbt att de kunde lämna byggnaden.
Han ville springa ut genom korridorerna, men Laura
tog hans arm och hejdade honom.
Senare nere vid Biskopsdammarna satte de sig på en bänk
och öppnade dokumentet.


©DrZappa