Han såg sig om och log.
Tittade på världen som den var.
De blå ögonen speglade över känslor,
relationer och konflikter.

Djupast inne, i själens början eller slut,
brann en låga kall som is.
Skapad av löften, lögner och svek.

Vad han såg speglade sig i lågan och
gav en dimension som saknats.

Att det skulle ta så lång tid tänkte han
medan leendet blev bredare.

När hon frågade om han älskade henne
tändes en ny gnista i hans ögon.
Leendet sprack och skrattet steg
friskt och lockande i natten.