Året var 1976. Platsen en liten ort i mellersta Sverige. Och en i de flesta avseenden ordinär familj med sju medlemmae. Båda föräldrarna var lärare i engelska. De hade kommit på den något originella idén att ge sina barn engelska namn. Ja, inte direkt namn men vanliga engelska ord som lät som namn om man uttalade dem på svenska.

Fyra döttrar hade de fått. Det var den femtonåriga Usu-Ally som var helt vanligt v is och klok, men likväl något ordinär. Nästa barn var 13 år och hade redan när hon föddes 90 i IQ, varför det var naturligt att hon fick namnet Nine-Ty. Så var det den guldlockiga Sea-Gull som nästan flög fram som en mås , ja, nästan svävade i ostanvinden. 11 år var hon. Yngsta dottern var 9 år och hade ganska vasst humör och blev ofta ovän med ade ndra, fick många fiender med åren, och kanske berodde det på hennes namn, Ene-My.

Jag höll nästan på att glömma storebror, som var sexton år, och som begåvats med namnet Sixteen.

Detta var långt innan allt det som hände betydligt senare skulle inträffa och som kom att drabba familjen på ett oförutsägbart sätt. Men barnenss namn var huggna i sten och de fick leva med dem resten av sina liv.