Hon sitter där hon sitter.
Tittar man noga ser man en tomhet i hennes ögon, som vore hon påverkad av något.
Gitarren har hon tillfälligt lagt bredvid sig, till mångas lättnad verkar det som.
Ingen lägger i några pengar i det öppna fodralet. Nu, när hon inte spelar.
Hon har en väl borstad Golden Retriever jämte sig. Dess gyllengula mjuka päls har samma färg som hennes rastaflätade hår. Den ligger stilla med huvudet mellan framtassarna, men blicken är vaksam och nosmusslan rör på sig när den vädrar efter något i luften. Plötsligt skäller den till och reser sig upp med viftande svans.

Tösen på filten ser förvirrad ut. Säger något till hunden som inte lyssnar. Hon rycker på axlarna åt den och börjar spela igen. De slitna naglarna rör sig över banden på gitarrhalsen och den lite smutsiga högerhanden slår taktfast över strängarna.
Hon kan inte sjunga, men folk omkring lägger i lite pengar i gitarrcasen framför henne och hon ler tacksamt mot dem.
Hunden viftar med svansen och skäller igen.

-Men, vafan...sitter du här?
En man i medelåldern kommer med arga steg emot henne och hunden.
Han ryter till åt hunden som genast tystnar och sätter sig ner.
-Du har allt du behöver hemma så du behöver inte sitta här, säger han ilsket till henne. Var är dina skor? och din telefon? fortsätter han.
Hon säger inget, plockar bara tyst fram ett par nya Converse och en ny telefon.

-Vems är pengarna? Vi skänker dem till välgörenhet som vi brukar. Han tar henne i handen och drar upp henne från marken.
-...och stackars Buff tog du med dig.
-...och vad ska mamma säga?

Han iakttar henne medan hon plockar upp sina saker från marken. Sedan tar han hundens koppel och lägger en arm om hennes axlar.
-Jag har bilen helt nära, säger han medan de går iväg.