Ögonblickets blomster
slår ut på hjärtslagets befallning.
Fäller strax sina blad i Tidens flod
och rinner bort mot Förflutenhetens hav.
En dag ska det dränka Tidens ängar
där stunderna gror.
Världsalltet är ett kosmiskt Venedig
på väg att sjunka i det som varit
eller en musik vars toner
vandrar in i en växande tystnad.
Så pulserar årstiderna
med vidöppna vener
i ett universum som vissnar.