Bilen

försvunnen

tagen

väskan

borta

med pengar

telefonen

likaså

ingenting

har jag

kvar

ingen

kan jag

nå

i ett

främmande

land

inkastare

frågar,

vill du äta?

inga pengar

snyftar

jag fram

och jag

gråter

hejdlöst

är bara ingen

som

en flykting

utan ägodelar

och jag börjar förstå ....

trots

att bomber

inte faller

ingen dör

så jag

ser det

men jag

är ingen

utan språk

kan inte kommunicera

när jag

dröjande

vaknar

från drömmens mara

med våta

kinder

lever känslan

jag

är ingen

flykting

men jag börjar förstå ....