sanden
bär spår av
opalmoln


så svävar den vidvingade
blickar in i borea ohion
sefyr stiger in i havsröda moln



han sveper ut
så andas björkar guld


i dagens
solglitter


droppar ur smälta


bildar trådar
i vindens lek



almen
den vidgrenade
manar stenar in i lugn



vila här hos mig
ännu en stund


lyssna


de smider i berget
av koppar en lur
ej en slummer

ett horn



elden glöder
draken andas bälg
städet möter upp hammaren
i bergssmedens hand


källan kyler hettan in


hornet
luren
är tre meter långt


bärs till bergets kant
lutas till



strålar i blåsarens händer


hör


nu ljuder
sällsamma toner


harmonier



in i dalen däri floderna möts

och berget


bär långt vitt ishår


ser du


vindarna löper till fjälls

floden
en frusen åder

i blånad hand




natten skänker stjärnpuder
huden skimrar gryning




den vita
vakar

stillhet

runt elden
i cirkelns mitt




sjö
lyfter ögon


in
över vägen


viskar
kom


ej hör kvinnan



hon har slutit sig
inom sitt skal


knoppen




ryggade in i
svepefingrar