Mina ord har ingen insida; de saknar klangbotten.
De är inte hemma hos andra.
De är inte hemma hos mig.

Lycklig den som har lämnat.
Som har slitit loss och känt de fogar som
binder knaka och brista. Lycklig den som
har levat; som har något att sörja.
Lycklig den som har förlorat allt och kan se
vad som en gång fanns.
Oändligt är detta samtal; som
börjar i en ordlös spegel.
Som håller tingen och människorna borta.
Som fortsätter och urholkar all sanning.
Aldrig nå fram till sig själv,
aldrig bli av med sig själv.

Orden känner inte sitt eget värde, de ställer
sig i cirklar, de gömmer sig aldrig.
De tynger himlen med sin närvaro.
De är otacksamma.
De är rädda. Osjälvständiga och envisa.

Lycklig den som sakar förbindelse. Lycklig den som
sålt sin bevingade rustning. Lycklig den som
säjer sina ord som vore de värdelösa polerade stenar.