Det är en svartsyn eller mörkret
hemfallen
åt grubblerier
letar jag
stenar på stranden
pinnar av
hud
för att minnas

medans fågelvingar
torkar
utspända i
flygläge
ropar någon

– Smaragdgrönt, böljande smekning, ta mig dit!

Men det mörka

där i vrårna glimmar ögon
oseende
eldar brinner
i glaskropparna
jag letar vidare
händerna fulla
av hud
ådrad av havet
i stenarna läser
jag framtid

begraver tankar
ledade
fast kvicka en gång
en fjäderdräkt är också
ett skydd
mot ondska
svartsynen speglar
ingenting

Men mörkret

det tar stopp
håller andan
slutar viska
och tjurar i en pöl
av dy

– Azurblått, ge mig turkos, ge mig glansen av din själ

släpper huden
håller upp mina
händer
nakna
vingar av skugga
vingar av kraft
finner klarhet i
en mussla
omfamnas av ljus
lyfter med vingar
av glas