det är 26 januari 2015

i dag är det tio år sedan

du somnade in

det blev så tyst och lugnt

ditt rosslande upphörde

det blev ljust i rummet

jag kom mig inte för

att ringa på klockan

som jag skulle göra

om ditt tillstånd ändrades

det hade jag glömt

så jag gick ut ur rummet

stängde dörren tyst

gick ut i korridoren

gick tills jag hittade någon

i personalen

dom fick bråttom

satte mig på en stol

rusade in till dig

det var som jag anade

ditt liv var slut

jag hade suttit hos dig hela dagen

druckit kaffe

det varenda jag fått i mig

någon undrade om jag var hungrig

jag svarade

det var jag inte

det trodde dom inte på

så dom ordnade fram mat till mig

om jag åt något

inte till en början

inte förrän det kom någon

en man vill jag minnas att det var

satte sig bredvid mig

med en kopp kaffe

han visste vad som hänt

pratade på det kändes lugnande

jag åt till slut upp maten

väntade att dom skulle göra i ordning dig

se dig en sista gång

väntade på att få bli hämtad

komma hem till min Ninja

som varit ensam sen tidig morgon

en av mina söner kom

vi fick prata med en läkare

jag fick en kasse med dina saker

det kändes konstigt

hemma blev min fyrfota vän glad

att få sällskap efter en lång och ensam dag

vi drack kaffe innan son och sonhustru åkte hem

jag blev ensam med mina tankar

kände att det var skönt att du fått ro

det var en jobbig tid

tacksam att jag hade min Ninja

tyvärr förföljer du mig än

undrar om det var något du glömt att berätta

för mig

du hade ett till barn ett barn jag aldrig

fått veta om

nu när du var borta

stod det i papperen som kom hem till mig

lite chockad blev jag

på något vis hade jag anat det

när du sitter på byrån och ser på mig

när jag vaknar någon natt

blir jag inte rädd

nu har jag börjat säga

lämna mig i fredag du försvinner

inte förrän jag tänder lyset

varje år sedan du gick bort

just den här dagen varje dag

kommer många minnen upp

mycket sorg finns i dom

anits 26 januari 2015