Att bryta de sociala normerna kan få förödande individuella konsekvenser men normerna är konsekvenser i sig själva. Normerna bygger murar för vem vi är och önskan om vilka vi ska vara. Allt utanför är förbjuden mark. Respekt för integritet borde ge oss större utrymme för det vi alla vet är att murarna bara är sociala konstruktioner. Det finns inga rätt och fel, varken nu eller då men samhällets massiva kontrollbehov kräver logiska förklaringar på varför allt är som det är och hur det ska vara - och sen behålla det så.

Bara genier kan leva i kaos sägs det.

Murarna är intelligensens fångvakter, vi hindras från att tänka och leva fritt. Vi hindras från att se varandra så som vi är. Människor är goda av naturen men vi är flockdjur, vi härmar beteende och lär oss om rätt och fel. Vi lär oss att jag är viktigare än både du och vi, framgång är bättre än dekadens fast det är framgången som stupar oss i långa loppet och dekadensen som ger oss lycka i det korta. Det erkänner vi inte trots att vi vet sanningen. Det finns bättre alternativ till dekadens men de kräver mer av oss, vi är lata av naturen och en enkel lösning är alltid prefererad framför en komplex.

Vi är skapta för andra saker än vad vi ägnar våran tid åt. Vårt samhälle har gått om vår evulotion och det är inte konstigt att vi är förvirrade. Vi fyller inga funktioner andra än dem som vi skapat för oss själva. Allt är en självuppfyllande profetia som vi vägrar inse är inget annat än lögner - för vi är rädda för tomrummet.

Tomrummet är också en illusion. Vi är alla delar av en helhet. Vi är samma atomer som för miljarder år sedan och framtiden kommer vara en del av oss. Om vi vågar leva fritt och ge andra sin frihet så kan vi finna lyckan i varandra. Det finns inte många saker som är vackrare än att se till andras bästa, att erbjuda en hjälpande hand, att sätta oss i andras skor och finnas där när vi behövs.
?Oavsett vem, oavsett var, oavsett normer om rätt och fel. Godhet och kärlek och samhörighet före allt och framför allt före oss vår egen lycka.