En ilning av förväntan...
Euforisk förvåning...
Det händer nu...
Doften av solvarm snö,
tunn skare och mjuk insida.
Bara fläckar här och där,
första aningen av humus.

Andas djupa och lyckliga klunkar
medan jag passerar en död daggmask
som letat sig upp i marknivå...
Kanske för att inte drunkna i det
första smältvattnet...

Är plötsligt helt förälskad.
I livet. Himlen. Träden. Fåglarna.
Och människorna? Ja! Människorna!
Också vinden som kylt våra
själar, är förlåten, är älskad.