Du sa ingenting när jag
lämnade, du bara vände om.
Din falskhet lös igenom med
halogenlampa.

Du byggde upp en pyramid av
tro, medan ditt egna liv är i
Glas. Hoppas jag slipper se dig
igen, men innerst inne vill jag.

Dina första meningar är fossilerade
i min märg och överallt mitt
fönster mot världen når, önska
jag se dig.

Existera inte för mig, vill radera
mina minnen. Men du är en bit
av mitt pussel.