Jag går över glas
utan att det gör ont
kan jag inte
känna något längre?

Känslorna tar upp
för stor plats
utrymmet
jag hade
reserverat
för dig
Krossar trygghet

Jag trodde elden
gick att släcka med vatten
Något måste utplånas
– perfekta bitar faller
ur mig –
smärtan försvinner inte
om jag inte möter den
Ser in i stupets
vitöga
Mäter pupillen
natten upphör
men jag ser inget
mitt eget öga
går inte att mäta
flyr
Går in i cirkeln
flyter ihop med
de kolsvarta orden
som tränger fram
växer ur
Snittet i lyckan

i mitt skapade paradis