Korna känner lukten av vår. Vi känner mest lukten av kogödsel. Efter en lång vinter i ladugården är kornas gödselhög enorm. Vilket är positivt för grödorna på åkrarna och jorden som förbättras av det tillskottet. Vissa mänskliga nosar trivs inte lika bra, men just våra grannar är tåligt överseende, och menar att bor man på landet så luktar det. Punkt slut.
Förbipasserande och besökare har ju svårare att att accptera nödvändigheten av denna doftande våföreteelse.
Jo korna känner lukten av vår. När solen lyser in genom en öppen dörrlyfter dom mularna mot vinddraget och med stora, vidgade, lite fladdrande näsborrar, drar dom in lukten. Lukten av varm jord och grönt gräs. Om någon ko just i det ögonblicket, råmar sitt kom-vi-får-gå-ut råm, så räcker det. Direkt lystrar de andra, lyfter sina huvuden och svarar.
Precis som en mamma, som känner igen barnans olika läten och lyssnar direkt när de ändrar ton, lystrar korna direkt när någon ko ändrar ljudet.
Lätet för kom-mitt-barn eller lätet för jag-är-kärlekskrank-och-letar-efter-en-tjur reagerar inte andra kor på. Däremot deras läte som betyder nu-får-vi-mat eller vi-får-gå-ut reagerar de andra korna på direkt.
Som mamma önskar jag ibland att de andra familjemedlemmarna reagerade lika snabbt när jag ropar.
Som djurskötare försöker jag naturligtvis utnyttja dessa språlkkunskaper och härma kornas ljud. Ibland lyckas jag och då får jag direkt reaktion t.ex. om jag vill att dom ska kommaa. Men ibland kan det bli förvecklingar om man råkar säja fel saker. Ett typexempel var den gången vår ersättare skulle ropa hem korna. Alla korna reste sig - och gick åt andra hållet.