Jag vandrar i de bortglömda
dikternas dal.
Ord huggna i marmor
under vildvin
som sakta rör sig i sommarbrisen.

Du som levt här
sedan första gryningen
viskar strofer i mitt öra,
tyngda av sanning och visdom.

Lukten av bokbål når ända hit,
några sotflagor landar på din kind.
Ögon som ska tvingas se allt
och minnas allt
ler ännu lystet i sin ungdom,
precis som det var menat.