Roj, vad du gäckar
liksom av lustan
modig som synden (skratt)
Aldrig jag hinner
bort från dig flykta
förrn där du står – god natt
Vad har jag skrivit
som dig har givit
detta ditt hämndbegär
hur jag har drivit
allt har förblivit
värre än värst, mon cher

Tänker på Snyggis
far till John Silver
lille cyklopen skön
Så gör sig påmind
Roj, lika gruvlig
världen den krymper (Stön!)
Innan jag luktat
sömnen jag suktat
väcks jag brutalt av ”Hej!”
Fan, det är Snyggis
sonen till Styggis
gubben som mobbar mig

”Paff blev jag av att
inne dig finna
med hobbyn fars i färd!”
”Gissa vad jag blev
då, gamle Snyggis
över vår lilla värld!”
Frimärksförsäljning
nog kan ge kväljning
fredad dock ingenstans
går från rivaler
snopna på baler
jag i en avskedsdans



Roj, vad du gäckar
ingenstans kommer
undan dig i exil
denna din flykting
flyktig till vanvett
vanvett till tusen mil
Roj, du förskräcker
ingenting räcker
vilja är inte nog
nog att försöka
streta och söka
dränka en dröm som dog

”Stackars oss, Snyggis
stackars oss alla!
Men hur mår grabben din?”
”Jodå, det knallar”
”Det var för väl, det
pojken ej föll av pinn’!”
Än ligger sorgen
inte i korgen
Döden väl väntar än
ömt på den lille
fick som jag ville
jag, gick han fri, vår vän

Hänger vid dörren
ännu John Silver
blinkar hans öga så?
Intet jag frågar
Snyggis är borta
Sorgsen tycks han som få
Roj, vad du blänker
ögonblick stänker
blodiga dag som natt
sänder rivalen
till färjekarlen
svinner i råa skratt.



9/10 1988