nu är det dags igen
att bli pressad
att ha knivar skärande i min benstomme
tills jag tar telefonen

nu är det dags igen
att tryckas ner
av människor
som påstår
att om jag inte gör som dom säger
så kommer det eller det att hända

nu är det dags igen att försöka
trolla bort meddelandet

om jag river sönder det så finns det inte
om jag glömmer det så finns det inte

men det ligger
där i min väska
det är bara att ringa
och än en gång bli ofri