Nävarna glor på sin enda vän

vem fan har någon nytta av förgyllda vantar

boxningshandskar blev det av allt det det där som höll på att ta kål på mig.

vet att jag var så rädd om min skridskoprinsessa att jag grävde ned henne under balkongen. minns ännu skammen. kunde aldrig slå tillbaka bara blundade och sjöng inne i huvudet som en söndagsskoleunge med vita knästrumpor.
visst var jag trygg i min halvrasistiska familj.
mitt halvfattiga medelsvenneliv.
visst va det bra när jag fick två kanaler.

Följer med dig bort till kalla nätter
bland främmande människor.
Vill se
vill förstå hur du ändå blev en god människa utan godhet omkring dig
när du var som mest sårbar.

Du kan välja att kämpa.
Det säger du om och om igen.
Jag förstår att det är din sanning
att du valde
att slå tills du fick tillbaka luktsinnet.

Vad grävde du ned ?
Du hade inte tid att gräva ned något alls.
Bomberna slutade att falla när du slog
när du blev en boxare.

Du blev svensk när du fick bära den svenska fanan inför människor
på en proppfull arena.
Du hade fullt upp med att slå dig fri med dina egna händer.

Jag lyssnar till dig och din långa resa i Sverige
och som jag kan se det
är dagen då ditt färgsinne återvände din största seger.

Trots allt guld som hänger på väggarna hemma i ditt hus.