Vi limmade evighetsplåster för våra munnar,
vi skulle aldrig tala med varann igen.

Mina ögon har tatuerats med permanenta tårar,
det är det enda mina blickar kan se.

Vi hade inte något att ge varann på riktigt,
från vår sagas början till dess slut, hade du nog dåligt samvete mot mig,
det levde ett monster inom dig, jag stannade kvar dagar och nätter i problem,
därför att jag stundtals lyckades tränga genom monstret inom dig,
där inne nuddade jag vid något vackert, som jag faktiskt tror älskade mig,
konstigt nog kände jag mig smärtsamt halv stunderna utan dig.

Du valde själv att dö ifrån mig,
den dag då jag bestämde mig för att leva resten av mitt liv på egenhand, utan dig,
den stunden tog ditt dåliga samvete över,
du köpte dödens biljett, lämnade kvittot av att du tydligt ville förstöra resten av berättelsen för mig,
du har tatuerat tårar i mina ögon, huggit sönder mitt hjärta, ärrat sönder min själ,
stundtals hatar jag dig, det vet du,
men det är okej, det är okej med mig nu, jag är på gränsen till att förlåta dig,
för allting fruktansvärt du gjort mot mig, att du förstört mitt liv,
jag är inte där riktigt än, kanske når jag aldrig hela vägen fram,
men det är okej, jag önskar dig allt vackert, jag hoppas att du får vila i ro,
vi hade aldrig något ärligt att ge varann,vår saga var hela tiden en lögn,
jag skall alltid spara ditt namn i mitt minne,
aldrig glömma din stundtals varma famn.