Månen dröjer över den tomma hagen.
Obrukat skiner vattenkaret borta vid grinden.
Det är längesedan nu som någon mule
doppade sig för att spränga stjärnhimlen.
Längst in bland skuggorna rör sig ingenting.
En skördetröska från guldåldern rostar i stillhet.
Djur och människor har levt sina liv.
Kanske pågår någonting någon annanstans.
Ett öga öppnas, ett annat sluts.
Och allting däremellan
innanför stängslet som inhägnar oss alla.