Vi är bardfotabarn

som går genom livet

utan skor


men vi klagar inte

för vi minns mötet

med honom utan ben


Vi accepterar våra öden

och ler mot er

när ni vägrar lägga en slant

i vår tigggarburk


för vi vet

att det är Gud

och inte människor

som ger oss mat


har ni hört historien

om han som hade mördat

och var på väg tillbaka

till Gud


men dog halvägs dit

om ni vill

kan jag berätta den en gång


under tiden kan ni fundera på

om han hamnade i helvetet

eller paradiset


för vi människor

har en förmåga att spekulera

och prata

om saker vi inte vet


Säg hade min vän

inte kört av vägen

om jag bara sagt

ett annat ord

innan vi skildes åt


vet vi något

om det


jag gör det inte

utan faller med huvudet

mot marken


och säger:

Tack Gud

för denna ovisshet

vi alla måste leva med


och allt du skrivit

i ödets böcker