Har nu hört Kastanjen
surra
tystnaden har vart total
kylan vinden, humlekinden
lider inga mera kval

solen stänker sina
strålar
över träd konvalj och hav
blom befruktas och vi
suktar nu o alltid efter nav

det som bjuds i arla
timme
sjunget av en fågels röst
syrenbesyrat grönskeminne
oros bot och livets tröst