Bortom stjärnornas tystnad
ropar Gud i rymdens natt.

Du som följde Herrens ökenspår
hör stämman fylla vidderna.

Det är ett rop bortom allt ljud
vars eko är den blindes sång,
liksom kvällshimlen ekar
av solens sjunkna strålar.

Det begynnande mörkret
skrämmer dig inte
för ditt namn fyller universum.

Snart ska gryningen färgas röd
av ditt blod.
Ditt och Hans.