Jag tror detta är en oundviklig känsla av dödslängtan
när det kryper i varenda millimeter på denna utmattade kropp
dödar varenda känsla med piller och allt för stor konsumtion av halvblaskig öl
Gråt inte kära du, "se så, le istället, le för att jag fortfarande drar dessa andetag"
skamset gömmer jag de än mer utbuktande revben bakom tjocktröjor
klipper håret för att dra uppmärksamheten bort
Inte för att du någonsin inte skulle märka

Snopet kollar jag snett ner i marken, flackar med blicken för att slippa ögonkontakt
03:14 i en regnig bakgård
gråten i halsen och regn smattrande mot pannan
tystnaden du lämnade efter dig är kvävande och jag poppar ännu ett piller

Nu kanske jag äntligen får sova