Ett
Första gången:
Jag lägger diskborsten på fel plats och det kommer ingen av oss någonsin glömma. När du ser mig gråta första gången är det känslan av otillräcklighet som kramar tårarna ur mig. Du säger lilla hjärtat, det finns tid. Det är alltid såhär i början. Men man vänjer sig.

Två
Jag älskar dig, säger du. Vi har varit tillsammans i åtta dagar och du älskar mig redan.
Jag vill leva med dig, säger du. Jag ler och försöker vara glad med i själva verket är jag livrädd. Hjärtat pickar som en näbbmus i min tunna bröstkorg men jag skyller det på förälskelse.

Tre
Jag vaknar och du har skickat 119 sms. Jag vet att jag kan lita på dig, skriver du. Jag vet att du aldrig kommer lämna mig. Jag läser alltihop och vet inte vad jag ska svara. Ligger stilla i sängen och undrar om du verkligen har sett allt som finns att se.

Fyra
Första gången jag säger att jag älskar dig ligger jag med rödgråtet ansikte tryckt i en obäddad madrass. Din röst susar över söderorten, ut genom min blötsalta telefon och jag kvider att jag älskar dig. Ännu vet jag inte vad orden betyder. Inte för dig.
Men jag bestämmer mig för att säga det oavsett vad jag menar. Det är ju inte så viktigt, och i vilket fall som helst så är det ju det du vill höra.
Vi lägger på. Jag gråter lite till, och tänker att såhär känner man bara när man älskar någon på riktigt.

Fem
Jag ska bjuda dig på middag, och står i köket med kjol och strumpbyxor. När jag väntar på att dörrklockan ska ringa skickar du ett sms. Du sitter i din hall med huvudet mellan knäna.
Tänk om jag inte alls är som du förväntar dig, säger du.
Lägg av, svarar jag. Kom som du är för det är dig jag vill ha.
Du förstår inte, svarar du. Grönsakerna fräser sig svarta på plåten och jag vet inte vad jag ska göra.
Tillslut står du i min hall ändå.
Du måste förstå att varje dag är en kamp för mig, säger du. Du kan inte ställa de krav på mig som du gör.
Middagen står halvfärdig på spisen, vinflaskan oöppnad på diskbänken. Vi åker hem till dig och äter glass i sängen.


Sex
Du målar mina naglar rosa och vi går demonstrationståg tillsammans.
Du lär dig så mycket, säger du. Man behöver bara säga ett par ord och sen har du plockat upp hela innebörden. Hur kan du vara så underbar?
Jag ler och skanderar ännu en ramsa, lite lagom högt men min egen röst drunknar ändå i folkmassorna. Vi plogar Hornsgatan fram och jag känner mig rosa, stark och upprorisk.

Sju
Det handlar om respekt, säger du. Åsikter är inte så viktiga, så länge man respekterar folk.
Vi sitter på tunnelbanan tillsammans och det är din födelsedag. Jag har letat hela veckan efter en present som inte ska vara för mycket och inte för lite.
Respekterar du inte henne? undrar du när jag inte säger hej till en rumänsk tiggare med pappmugg från Pressbyrån.
Jo, svarar jag, och vet inte vad jag mer ska säga.
Du säger:
Om du inte behandlar folk med respekt kommer jag tro att du inte respekterar mig. Älskar du mig verkligen?
Monologen i mitt huvud undrar var gränsen mellan dig och resten av världen egentligen går.

Åtta
Du är som ett hav. En stormande ocean som vem som helst kan drunkna i.
Vi kvällsfikar med mina föräldrar och du pratar om dig själv och kapitalismen. Om hur du alltid har tvingats erövra allt utrymme du egentligen haft rätt till.
Mina föräldrar nickar på andra sidan bordet. Efteråt kommer de fråga mig vart jag tog vägen egentligen. Hur jag kunde bli så obetydligt grå och tyst vid din sida.
Just då tänker jag inte på det. Inser inte förrän långt senare att jag ligger på havets botten.

Nio
Ett minne:
Vi sitter på McDonalds och jag dricker kolsyrat vatten medan du äter. Jag klarar knappt av att svälja för alla ord som bara vill ta sig ut ur min mun.
Vi pratar om våldtäktskulturen och ingen har någonsin fattat mig så bra. Jag ser på dig oavbrutet i tre timmar och ditt sköra skal berör mig mer än någonting har gjort förut.
Jag åker hem på darriga ben och tänker att om jag inte får dig snart så kommer jag att gå under.

Tio
Jag har fest för dig och mina kompisar. Du kommer två och en halv timma försent och då har alla mina vänner redan sprängt hemligheten om dig och mig. Över glaskanter har de tittat sådär glittrigt på mig och undrat om det här är det stora. Det där som man ska satsa på.
Din entré skapar avbrott i rummets alla samtal. Besticken läggs ned på bordet.
Jag flyttar mig närmare dig men när du har hälsat på alla sitter du tyst och petar i din tallrik.
På natten, när vi blir ensamma tar du mig i dina armar och säger äntligen är du dig själv igen. Jag har inte känt igen dig på hela kvällen.

Elva
Jag slänger din tepåse i papperskorgen halv tre på natten. Jag är trött och du säger snälla, spring inte ifrån mig. Jag har blivit lämnad så det räcker så snälla, spring inte du också. Jag borstar tänderna, men du säger sätt dig här och säg att du älskar mig. För första gången sen jag började säga det undrar jag vad jag menar med det egentligen.

Tolv
Har du fått vad du vill ha av mig nu? undrar du med en röst som skär uppe i halsen. Jag kryper ihop under din växande storhet.
Orden strömmar ur dig och tar aldrig slut.
Har du sugit färdigt nu och tänker dra vidare till nästa? Är du ett dugg bättre än alla andra?
Jag sväljer och sväljer och vill prata men inga ord känns acceptabla nu.
Tillslut går jag och drar igen ytterdörren efter mig. Går med bedövade steg över gården, kommer en halvtimme försent till jobbet.

Tretton
Vi har bråkat färdigt och ligger utmattade i min säng. Fåglarna kvittrar utanför fönstret och det är nästan ljust ute. Jag tänker med hopp att det här är sista gången. Aldrig mera nu.
Så somnar vi, inte bara då utan natt efter natt varje gång vi sårat varandra färdigt.
Min näsa i ditt hår. Din hand i mina trosor.

Fjorton
En av alla morgnar efteråt lär du mig om Israel och Palestina. Vi ligger kvar i sängen till långt in på eftermiddagen och du illustrerar historiens alla supermakter med stora gester och taket som målarduk. För första gången på länge känns allting lätt och bra.

Femton
Nästa gång jag blir ledsen står vi i köket igen.
Du säger att det inte är rättvist.
Jag kan inte ta mer ansvar för dina känslor, säger du. Jag orkar inte längre. Du ser inte hur mycket tyngd du lägger på mina axlar.
Jag blundar och tänker att har du någonsin sett någonting alls.
Men jag säger ingenting.
Det är verklighetsuppfattningen, säger du.
Det handlar inte om vad jag säger utan om vad du tror att jag menar. Du måste lära dig att inte känna skuld.
Jag somnar på en madrass intill din säng den natten och undrar om det finns någon verklighet överhuvudtaget.

Sexton
Jag försöker gottgöra allt du säger att jag har gjort mot dig, och åker hem till dig en natt när du är ledsen. Håller om dig i sängen en lång stund.
Nästa gång vi bråkar påminner jag dig om den natten, att jag faktiskt ställer upp för dig när du behöver mig. Sluta, skriker du. Sluta gör såna saker om det är för att ha hållhakar på mig.
Och återigen:
Jag håller med, och tar på mig ansvaret.
Du tackar mig och allt är som vanligt igen.
Jag tänker att kanske har jag hittat ett sätt att få det här att hålla ihop, ändå.

Sjutton
Jag blir tystare och tystare. Gråter mer och mer.
Du säger att det är normalt, det går över. Alla har sorg inom sig och enda sättet att bli av med den är att gråta. Så jag fortsätter gråta men börjar tillslut undra varför. Det är som en hicka som envist kommer tillbaka.
En dag ringer jag ett journummer och söker hjälp. När jag berättar om det för dig blir du glad och kramar mig hårt.
Tack för att du tar vårt förhållande på allvar, säger du.

Arton
Vi har varit tillsammans i fyra månader. En påsk, en födelsedag, en midsommar. Vinter har blivit vår och du fryser fortfarande lika mycket om nätterna.
Sista gången vi ligger tillsammans i min säng är vi sjuka båda två. Trötta, urlakade och nedslitna. Vi fantiserar om en framtid och lovar varandra att ta semester tillsammans.
När sommaren kommer, om den någonsin gör det.

Nitton
Ljusaste natten på året bli morgon. Du river dina saker ur mitt kylskåp och mina frukostflingor blir till gegga när jag inte klarar av att äta längre.
När du står med skorna på i hallen ber jag dig att stanna.
Varför tycker du alltid att jag är ett monster? skriker du.
Kan du inte förstå att jag bara vill dig väl?
Du kastar anklagelser över mig tills jag skriker åt dig att gå. Du gör som jag säger och jag rasar ihop på golvet, undrar om någonting i mig har gått sönder nu.
Jag skakar och vrider mig, och allt jag hör är bruset av otillräckligheten i min egen kropp, och du som smäller i hissdörren när du går.