Barndomen

Jag kände redan från början att jag var ämnad för det storslagna. Ty när de andra lekte Fiskgömma i avloppen seglade jag på en sockerbit och citerade den store S. F. Smörja. Det var det inga ben i, det var bara detta överflöd av genialitet som pockade på, medans sidenhalsduken fladdrade. Det gjorde mig annorlunda, men jag, jag bar mitt utanförskap som en medalj på bröstet.

Ny notering från myran:
Hörru, det här är ju inga memoarer. Du är ju värre än Pinocchio. Om du inte slutar så kommer dina spröt vara långa som Volga. Vad med att skriva hur det egentligen var?

Skribenten:
Öhh.. 

Fortsatt notering från myran:
Ja. Berätta istället om den där lilla silverfisken som stod i hörnet och ville vara med.