jag har passerat mynningen

skrapad av den kalla metallen har jag fallit ut och ned 

inte som en kula
inte som en död

som en människa

(kanske ett mirakel)

och med packad sten 
läser jag kartor under broar
äter jag bröd med de brytande
söker jag de skevas koloni

bland kritstrecken

och när jag lägger örat mot marken hör jag tågen passera