Att ta ton, hur gör vi? LÅT MUSIKEN FYLLA DIGDELAR AV LYCKA Jag konstaterar att få av oss är hela, hade vi varit hela hade vi ej haft ohälsa, konflikter, våld, otrohet, lögner, hävdelsebehov, statusjakt, maktgirighet, bitterhet, martyrskap eller krig.. Jag konstaterar att de flesta av oss är fantastiska i vissa avseenden, i vissa bitar av oss är vi mer än hela: här briljerar vi... Ibland Samstrålar Din bit med min bit och en känsla av enhet och delad helhet uppstår. Och denna känsla kan skapa ett merbegär. Det är ju så himla skönt att gå i samklang, att vara i sympati, att njuta tillsammans, och kanske rentav även känna den högsta känslan: Kärlek... Tänk om vi kunde stanna i detta (jag säger detta till mig själv främst men tar er även med på min expolaterande tankeexpedition) tänk om vi kunde stanna upp, i tacksamhet, låta efterdyningar av denna sköna klang få ett fäste i vårt väsen. Ett skönt fäste som en bakrundsackord (kan inget om musik, ska jag skriva bakgrundston? Bakgrundackord var vad som först kom till mig.. Liksom tvingande och VILLE få stå på pränt. Som om något högre i mig dikterar? Fast jag skriver??? Om vi stannade i Tacksamhet, utan att gå in i bristtänk och önska mer, utan att tappa känslan av självständighet och det egna varats inte frid, inre grundtrygghet och välbehag, om vi kunde stanna där. Då är vi ju fria. Fria i vår egen hela del. Som fria är vi mogna och stabila att optimera ännu en del. Och så det svåra igen, i alla fall för mig, att inte gå in i begär, rädsla för separation eller önskan att förlägga trygghet utifrån. Att inte längta till någon annan genom att längta bort sig själv. Att samla sig i tacksamhet och bygga på sin inre sköna orkester... Att vara sin inre dirigent... Faran när jag Samstrålar med en vacker del av mig med en vacker del av Dig är att vi får förväntningar på varandra. Kanske har vi varsin mall? Schabloner över hur det ska vara? Kanske har vi en idealiserad färdig bild? Kanske väntar vi på att någon ska ta på sig den färdiga rollkaraktären vi önskat och iscensatt för att vi önskar kontroll? Detta är i alla fall en fälla jag ofta trillat i. För jag är livrädd. Jag var rädd som embryo, ännu räddare som baby och så fortsatt som litet barn. Jag var inte trygg - så jag konstruerade egna hagar som blev till hägn för att våga. Våga mötas... Nu erkänner jag mitt trasiga och mitt hela och vackra, och jag vill medvetnare gå i samklang med Ditt hela, men även med största försiktighet och ömhet ta med mitt trasiga och möta Ditt trasiga utan önskan om perfektion, mer vill jag lära mig acceptans om sakernas tillstånd. En sk NULÄGESANALYS. På det viset vet vi vad vi har att spela med. Spela med i livets orkester... Kom älskade, dansa med mig. Dansa för mig. Låt mig dansa för Dig. Och.... I ALLT SOM ÄR DU.
© ORD Foto av Knut Sundberg på EwA J Sundberg och mig, nyårsafton 2015-2016.
Fri vers
(Fri form)
av
DominiQueen
Läst 543 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2016-01-03 16:07 
|
Nästa text
Föregående
DominiQueen |
