Tre gracer dansar på väggar i Veji
Carnuntum och Rom, Syracusa, Pompeji
kokettaste musor i ypperlig glans
med huvuden krönta av brunolivkrans
De svävar så nätta i ruggiga regnen
likt spöken helt vissa om utspådda sägnen
att stormen skall slunga det gamla i spill
men gracerna dansa i många år till

En gång i prakt under Luna och Stella
en gård stod, nu hörs vilda hundar där skälla
som saknandes tiden av ordning och flit
men aldrig skall mänskor mer söka sig dit
Nu taken förfaller och ruttnar gör grinden
med jämmerligt gnäll i den isande vinden
och hönornas fjädrar begraves i mull
i jorden som en gång var gröda och gull

Dansa då, damer av glädjen och sorgen
dock utan de mognande druvor i korgen
men sänk era huvuden i all er skam
för drömmen som blev denna gyttjiga damm
Den late har lämnat för lättare möda
en åker av guld, all sin älskade gröda
Den piskande vinden har härjat hans hus
som hemvist skall vara för saknandets sus.



4/12 1986