Kvällsmörkret vänt åter

Augusti minner om höst

På avstånd en hund låter

med hes och skrovlig röst

Mångubben över viken hänger

Vattnet vilar lugnt och slätt

Från bryggan jag mig slänger

Hamnar på huvudet rätt

Tar en uppfriskande simtur

i upplyst smalt silverstråk

Skön avrivning inför nattens lur

i gammal och sliten sommarkåk

Gubben blygs när jag upp kliver

i våt helnaken mansdräkt

Etikregler jag medvetet river

För farfar onödigt käckt

Han gömmer sig bakom tät slöja

medan jag huttrande fryser

Det kommer nog att dröja

innan mångatan åter lyser

Farfar Måne är lurig ikväll

Vid stugan träffar stråle i baken

Han vill visst visa sig snäll

trots att jag fortfarande är naken

Han tittar in genom fönster

och hindrar mig att sova

Ritar på golvet fina mönster

En retsticka vill jag lova

En trygg vän i natten

blänker på vikens vatten

© Kjell Åhsberg