trasigt glashus prasslar som ett askträd med torra löv.
klirrar likt en takkrona i det sönderbombade slottet
darrar av de förtvivlade rösterna som
vaknat upp till en ny hemsk dag på jorden
som ser med klara ögon
som inte låtsas som att det regnar
utan inser att klockan är mycket
att det är dags att vakna