INTIMT MEN INTE PRIVAT

Vi är alla olika. Många vill öppna sig mera en och en, några för många, de flesta vill ej ha offentlighet, men  när jag publicerar ur mitt innersta har jag kommit till den fas att jag önskar det sprids till universum/Multiversum och till de som känner mina ord från hjärtat känns rätt i deras medvetande och hjärtan...

Men därtill att behöva svara personligt på alla har börjat bli en press, det kommer ibland för nära inpå min person.  Iom att författarjaget och det skrivna är RAKT UT UR MITT HJÄRTA.

Jag är ju en ensamvarg, och väljer att ej ha stort umgänge även privat IRL, men jag har djupa Själsvänner och vi skriver via Facebook.
Jag älskar Facebook (trots nackdelar med bl.a integriteten) men de har sekretessinställningar och gilla och kommenterafunktion. Jag kan Gilla på andras kommentarer och det blir en annan offentlig, kravlös interaktivitet.. Jag använder inte Facebook som ett socialt medie utan som ett MEDVETANDEHÖJANDE MEDIE... Med tiden har jag selektivt skapat en av Facebooks vackraste vänlistor, där alla har gemensamt: varma hjärtan, unikitet, visdom och många är Sanna eldsjälar och de flesta spirituella... 

Jag har alltid blivit pressad av mail, det känns uppfodrande, det gör inte det offentliga. Som författarsjäl och lite inkännande känslig själ vill jag ju lägga energin så många kan läsa, att bli läst efter min död också är känslan jag haft sedan jag var barn.
Jag har ett kall. Jag är ett verktyg för något större än mig.
Men jag använder min mänskliga person att genom mina sinnen uppleva för att sedan beskriva autentiskt och låta andra få känna. På det viset ger jag de oförlösta ett skri, de ickeverbala ord som ger känslorna plattform och sammanhang att vidare reflektera över sitt egna liv över. Mitt djup knackar förhoppningsvis på andras djup. Ett medium sa jag var en katalysator. En schaman kallar mig musa. 

Det är en skir balansgång och jag har att balansera energierna som är i paradoxernas enorma spännvid, den ene att likna vid en munk i världsfrånvänd kontemplation kontra en totalt skamlös Lustdanserska som ger ALLT för konsten, utlämnandet på scen, estradören.. Men som bortanför scen vill vara som en autist inåtvänd och bara prata uppsluppet med några nära och kära eller i sammanhang i olika jobb där en får bjuda på sig själv i en nyckelposition.

Det känns lite som jag slösar min energi i privata dialoger, för jag är ju hudlös. Många kan vara formella, men jag kan inte sådant.

Vill jag vara naken privat med världen?

Svaret är nej!

Det är samma som då jag som ung var stripteasedansös, på scenen i ljuset, med musik jag valt och satt ihop själv, egen improviserad utlevelse eller egen koreografi, kläder jag valt kunde jag ohämmat leva ut hela mitt känsloregister och min kvinnliga urkraft, trygg med vakter runtomkring och sammanhanget tillät fritt uttryck, även om branschen i sig inte alls står i paritet med mina värderingar... Men inte ville jag klä av mig naken privat för publiken sedan... I deras hem.. Jag dansade inte ens tryckare utan privat, jag kunde bara dansa med den jag älskar..

Så vad söker jag i mänskliga möten, utöver det offentliga?
Jo, total ärlighet, personer som vill bortom sina präglingar likt mig jobba med medvetandehöjning, personer som prestigelöst vill mer än mainstream. Inte de som beundrar mig, inte de som vill jag ska beundra dem -  om inte ljuvligt och ömsesidigt förstås, då är beundran varm fin och varmt välkomnad... Annars jag vill bara: Jämlika relationer, ingen hög, ingen låg.
För att det ska funka och kännas bekvämt för mig så vill jag inte det konventionella med traditioner, jantementalitet utan frisinnade personer som har vett att älska sig själva, personer som inte tror på hela den korrupta läkemedelsindustrin och att lägga hälsan i andras ansvar osv. Det finns tillräckligt med anpassade eller de som förlorar sig i politik..

Jag vill själ, djup och hjärta.. Den närheten älskar jag.

Så nu skriver jag under mina framtida alster här med denna slutetext:

OBS!

Jag tackar på förhand för eventuella applåder och kommentarer här öppet, och ej via mail: Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥

___________
© DominiQue NVC Costa
Åttonde natten, 8 oktober, Ljusbrons År 2015 eft.Kr