jag kan inte bygga en bro tillbaka
och det är som det skall vara
jag kan bara lyssna till det jag inte längre förstår
se dig flyga
fånga skärvor i flykten
och tyda spåren du lägger i min hand
bland spöken och i nattens vilda dans
och det är vackert
så vackert att det inte är klokt
att dig jag burit så nära
ger världen en spark i blått
griper tolvtalen och erövrar livet
men inte glömmer att vara människa
för när allting är allting
är det det jag vill säga till dig
minns att vara människa liten
också när dagarna är platta
silhuetterna hänger
och träden andas bakvänt